jessiqe

I fredags så fyllde jag år. De senaste åren så har jag mest haft ångest för att fylla år. Det har inte att göra med att jag blir äldre, tro det eller ej :) Nej, vid högtider och födelsedag så saknar jag mamma extra mycket. Tänker på att jag inte träffat henne eller sett henne på fem år. Det är ledsamt och jag har ett sånt jäkla behov av att prata med henne om ALLT och om ingenting. I vissa fall skulle jag vilja ha hennes råd och i vissa lägen så vill jag bara prata om helt triviala saker. Just med henne, ingen annan. Det är mest min mamma som bästa vän jag saknar, sista åren så var vår relation mer på samma plan. Inte så mycket mor & dotter kanske mer som två människor som är oerhört lika och riktigt bra vänner. Det var mer en ömsesidig relation där hon delade med sig av sitt och jag om mitt. Visst var vi oense och ja i bland lite osams men det är man med sina vänner i bland också. Det finns ingen människa i världen som jag känt mig så trygg med som med min mamma. (nu är jag trygg i mig själv så klart men det var en fantastiskt känsla att vi hörde ihop på ett själsligt plan). När hon gick bort så kändes det som om en del av mig försvann, svårt att förklara men jag kan känna det så starkt att någonting av mig är borta. Det är ingenting jag går och funderar på varje dag och jag tror att man får acceptera att livet blir aldrig mer sig likt efter vissa saker som man tyvärr måste gå igenom. Däremot så tror jag på att det har gjort mig starkare än någonsin i vissa lägen och på ett vis så är jag skör. För att något gick sönder den dagen. Men i många saker känner jag en starkare glädje och lycka än jag gjorde innan. Det har att göra med att jag värdesätter livet på ett helt annat sätt idag och att jag vill känna mig levande i de ögonblicken. Så mina positiva känslor är förstärkta gånger hundra när jag känner dem. Så allt livet tar oss igenom lär vi oss något av, om vi vill dvs...

Hade en fin födelsedag med goda vänner som uppvaktade mig. Ni är underbara :) Jag är verkligen glad över mina vänner och släktingar som står mig nära. Ni är grymma :)

Jag hade en konversation med mamma också även om det mest liknande en inre monolog ;) Men va fan, jag kände henne så bra så jag tror faktiskt att jag oftast vet vad hon skulle säga... -MEN JESSICA!

Så sa hon först men sen brukade hon gilla att jag var lite konstig och gjorde en del knäppa grejer. Så hon sa det med ett leende. Sen hade hon alltid bra reflektioner på mina problem. Mamma var fin och hade en talang för det mesta hon tog sig an. Väldigt konstnärlig, grym på att teckna, sy och med en blick för färg & form. Sen var hon en fantastiskt snäll & god person. Hon var väldigt allmänbildad, i bland tror jag inte att hon insåg hur bra hon var själv. Mycket ödmjuk & ville aldrig framhäva sig själv. Märks det att jag är stolt över min mamma och att jag älskade henne högt?! :) Ja, vissa tar det för givet att det är så för att det är ens förälder men det handlar inte om det. Det handlar om människor och hur man behandlar varandra. Inte om blodsband.

Nu blev det en hyllning till min mamma idag och det är väl inte helt fel om ni frågar mig. Jag sätter henne väldigt högt av alla de fina människor jag mött i mitt liv hittills. Härligt att jag fick just henne som mamma, det är jag tacksam och glad över.

Mmm, en liten bild av min mamma. Hon avskydde att vara med på kort så hon skulle inte gilla om jag la upp en massa kort på henne här (sen finns det ju inte så många på henne heller eftersom hon alltid höll sig borta när kameran kom fram) Men det jag gillar med den här bilden även om det är urusel kvalité är att hon inte är beredd den tas.

För att lätta upp dagens inlägg så kör jag två OS-namn till, sanslöst roligt enligt mig:

• Alla Tsuper...  (Jo, hon heter det, vitryska som tävlade i freestyle).
• Per Spett... (sug på den du...).