jessiqe

Sånt är så skönt, när man bara umgås och käkar lite mat och tar sig tid att sitta och snacka lite.

När vi satt och åt mat så pratade vi vuxna (jag, Aras & Mr R) om en grej och som inte riktigt var lämpade för barnens öron så vi försökte oss på lite kodat språk... Och då satt de små liven med HUR stora öron som helst. Annars babblar de och struntar helt i vad vi snackar om men det är som om de har en radar och vet precis när det är något som man inte vill att de ska höra.... Så vi gav upp det samtalsämnet för en stund och då är det helt plötsligt inte lika intressant för de små att lyssna.

Jag minns det själv när jag var liten... jag snappade upp det minsta lilla när de vuxna pratade om sånt som kanske inte alltid var menat för mig. Och när mammas bästa väninna A-K (Aras mamma) var på besök så stod jag och gömde mig bakom hörnet ibland för att jag var såååå nyfiken i en strut. Jag kunde även gömma mig under köksbordet för att få ta del av det som det pratades om.

Oj oj oj vad dryg jag var! När mamma & pappa hade fest en gång så låg jag och Einnej under matsalsbordet en hel kväll och mamma och pappa trodde att vi låg och sov på mitt rum... Ja, det var nog nåt fel på oss.

Nu är Aras grabbar helt underbara och roliga så de är en fröjd att få vara med och det är bara så skoj att se hur de spetsar öronen när vi börjar prata lite kodat. =) Tack för en god middag och efterrätt med semla!

Och Aras, jag tycker att du ska fundera över det här med kyrkorådet en gång till... Tänk om du ångrar dig...hehhehehehe.

Om du vill så kan jag kämpa för din skull och få dig invald igen?

Nu på kvällen tog jag och "dojan" en kvällspromenad, det var skönt att få lite frisk luft innan sängdags och vi kan snacka som få... Jag hoppas verkligen att "dojan" sa till sin man att vi promenerade i de två timmar hon var borta så att han inte kommer på oss att vi promenerar i 45 minuter för att sedan stå och babbla i över timme stillastående.... Det kändes lite som om vi gick samma byrunda som vi tog för någon helg sedan.

Fick känslan att folk släckte ner fort som attan när vi visade oss ikväll eller så kan det ha något att göra med att vi tog en rätt sen kvällsprommis så att de med all rätt släckte ner och gjorde kväller. Jag vet inte säkert. 

Men det är ju tur att vi kan visa oss på byn nu och även visa att vi INTE tänker våldgästa någon....  I alla fall inte i kväll...;-) 

Jo, glömde säga till dig "dojan" att min pappa sa idag att han tyckte att du hade skrivit en riktigt bra krönika. 

Jag håller också med till 100%! 

För ett par år sedan när jag bodde i stan så var jag ute och motionerade och då stod det en kille i femtonårsåldern som hade fått något fel på mopeden, det var rätt långt ifrån bebyggelsen så jag stannade och frågade om han hade någon telefon så att han kunde ringa och få hjälp. Då svarade han att han hade telefon men inga pengar på sitt kontantkort så han kunde inte ringa efter hjälp. Jag erbjöd honom att låna min mobil och grabben såg rätt chockad ut av den vänligheten han blev bemött med så han tog den lite försiktigt och ringde sin pappa. Hans pappa undrade naturligtvis vems telefon hans son ringde från, då svarade grabben så här:

-Jo, jag fick låna en dam...

ÖHH, dam? Vart då? Vem då? tänkte jag och såg mig förvirrat omkring.

Kunde bara räkna till två personer och det var den rangliga killen i målbrottet och så var det jag.

Jaha dam alltså. Ja, tänker positivt och är glad att han inte sa tant eller ännu värre han kunde sagt kärring.

Ja man vet ju inte riktigt med dagens ungdom =)

Dam. För mig är en dam en kvinna i 65-70 års åldern som är lite elegant. Det är en dam...

Men allting är ju relativt och när jag var femton så tyckte jag på riktigt att de som var 25 år var riktigt gamla. Så det var rätt så artigt ändå av grabben tycker jag, han tackade också en gång extra när jag "damen" fortsatte mitt motionspass.

Jo, jag hann ta ett kort på mig och grabben innan jag drog iväg:

Med det bästa stod Aras för idag när hon berättade att hennes yngsta son hade frågat henne om det fanns bilar när hon var liten.... HAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAH!!!

Jag skrattade åt det hela vägen när jag gick hem...

När jag var liten och pappa skulle läsa saga för mig så ville jag aldrig att han skulle läsa en bok utan jag ville att han skulle berätta någon historia från när han var liten.... Då sa pappa att det fanns väl inte så mycket roligt att berätta från när han var liten men då kontrade jag med....:

- Jo men det är så spännande att höra hur ni hade på 1800-talet....

Helt seriöst, jag trodde på fullaste allvar att han var född på 1800-talet. Så jag kanske ska vara glad för att bli kallad dam i alla fall...

Nu ska jag sova och drömma ljuva drömmar om den tiden då jag var femton år själv och var dökär i en gubbe i 25-års åldern.... Ja, på den tiden var det lite fränt och spännande med äldre killar ju....;-)