jessiqe

Jag har kollat på en dokumentär på SVT:s hemsida.
De bortglömda barnen i Manilla...
Men fy fan, det gör ont i hela kroppen och djupt in i själen.
Det är fruktansvärt jobbigt att kolla på sådant elände och speciellt när det handlar om barn.
Men jag tvingade mig själv att genomlida hela programmet...
Otroligt stark och berörande dokumentär, jag satt med en STOR klump i halsen när den var slut.
Många människor brukar säga att de inte klarar av att kolla på sånt där.
Men HALLÅ!
Det enda vi behöver göra är att respektera dessa arma människor genom att lyssna och se deras historia.
Det är det enda...
Vi kan väl i alla fall uppmärksamma deras situation.
Vi är så otroligt förskonade genom att vi bor i detta land.
Jag förstår om många inte orkar se all tragik på nyheterna varje kväll men ibland får vi bara inte blunda för allt.

Så kolla för i helv...!
Och jag lovar att när du lägger huvudet på kudden sen på kvällen så tackar du för allt du har i ditt liv.
Och då menar jag inte att du känner tacksamhet för bilen, kåken eller karriären...
Du känner djup tacksamhet för att du är frisk, din familj, dina vänner, att du har tak över huvudet...

När min älskade mamma dog för 3 år sedan så såg jag mycket svart på livet...
Tyckte att livet var grymt och jag tyckte att allt kändes så orättvist.
Hon blev bara 50 år.
Då fick jag rådet från en klok person att börja skriva tacksamhets-dagbok (det var innan Mia Törnblom kom med tipset=).
Varje kväll skriver jag ner tre saker som varit bra under dagen, sedan tre saker som jag är tacksam för och sist tre saker som jag vill ha hjälp med.
I början tyckte jag att det var otroligt svårt att hitta alla de där bra sakerna men det gäller att inte göra sig själv till ett offer.
Efter att min kära kusin fick beskedet om en allvarlig sjukdom och där han i detta nu genomgår en tuff behandling så skriver jag varje dag att jag är tacksam för att jag är frisk.
Vi ska inte ta allting för givet. 
Och jag lovar, man börjar inse att det är de små sakerna i livet som man är tacksam för.
Det gäller bara att öppna ögonen och se det vi har framför oss.
I bland känns det som om vi aldrig är nöjda, det är en ständig strävan efter mer...
Mer vadå egentligen?
Tror att alla skulle behöva skriva så för att inse hur bra vi har det egentligen. 
Många kanske tänker tanken om tacksamhet någon sekund i bland men det tar mycket mer om man skriver och jag tycker att det är väldigt intressant att gå tillbaka och läsa vad jag kände var bra/tacksam för två år sen.
Dessutom vad jag ville ha hjälp att bli bättre på...
Om samma saker kommer upp under hjälp nu som för två år sen så står man och stampar kanske...=)
Sen ska man självklart ha mål  här i livet och sträva efter att utvecklas och förändra det man är missnöjd med.

Jag vet, jag skriver om en massa ytliga saker här på bloggen men det gäller att påminna sig ofta om hur världen ser ut utanför den lilla bubblan man lever i.
Och tro mig, jag har själv blivit varse om hur grymt livet kan vara i bland.
Men man måste få vara lite flamsig och dryg ibland oxå...;-)

Ok, jag ska sluta med mitt psykolog-snack för ikväll men är det egentligen inte sunt förnuft det handlar om..?


Nu ska jag sova och drömma om hur tacksam jag skulle bli om George Clooney kommer och kryper ned bredvid mig...=)


Tack hej!

Har precis käkat lunch här hemma.
Lyxlunch...
Det blev hemmagjord räksallad. Det är ju det bästa för då kan man ju VRÄKA på med räkor.
Och sen blev det avocado, kokt ägg, fetaost, tomater, gurka & babyspenat till.
Hur gött som helst!
Har varit ute på långpromenad med vovven i över timme i solskenet, underbart!
Och det roliga är ju att när man tar en promenad här i byn så hejar man på alla man möter, både i bil och de som kommer till fots.
Och jag gillar det, när jag bodde i stan så hejade jag på de flesta men de kollade på mig som jag vore en förrymd fånge i från Säters sjukhus.
Vadå?
Måste man känna alla man hejar på då? Kan man inte bara försöka vara lite allmänt trevlig.
Speciellt om man möter äldre människor!
Därför gillar jag byn, här kan man heja på alla och till och med utbyta någon mening om vädret...=)
Om man inte hejar här i byn så kollar de på en som man vore malligaste apan i världen.
Så det gäller att ta seden dit man kommer...=)

Nu ska jag cruisa till grannbyn och utträtta några ärenden och sedan ska jag hämta Sessan (gissa om jag längtat efter henne) på dagis och då ska vi åka till min älskade farmor som fyllde 84 år i går.
Kan garantera att det blir kafferep!

Så nu gäller det att skynda skynda som Gunde så vackert uttryckte sig...

Over and out!

I morgon ska jag låna pappas nya bil igen.
Ut och gasa.
Det blir andra gången på en vecka jag får låna...
Dra på trissor.
Jag älskar när det luktar ny bil.

Jag har mina konstiga laster... Är nämligen väldigt svag för nya vitvaror oxå. Helt sjukt va jag går i gång på såna.
Speciellt tvättmaskiner... Och då kommer jag in på min andra last och det är sköljmedel. LOVE SKÖLJMEDEL.
När jag bodde i stan så kunde jag och Amerika-pojken stå i timmar på ICA och dofta på olika sköljmedel. Har en viss kärlek för rengöringsmedel oxå men det smäller inte lika högt som skölj...
Amerika-Pojken delar alltså den här sjuka lasten med mig. För några år sen när han hade varit i Italien och jobbat några månader så kom jag hem till hans lägenhet för första gången sen han landat på svensk mark. Det var som att kliva in i fucking paradiset... Det var en doft av sköljmedel som jag aldrig hade känt tidigare. Den var fantastisk! (Han hade tvättmaskin i badrummet så doften spred sig i hela lägenheten.
Jag blev förälskad!
Först trodde jag att det var av snålhet som Amerika-Pojken släpat med sig en halvfull flaska med sköljmedel hem från Italien men det visade sig att han var lika förälskad som jag i denna ljuva produkt.
Amerika-Pojken var äckligt nöjd över sitt fynd och jag höll på att gå i taket. Jag erbjöd mig att betala en stor summa pengar för den men han gav inte efter.
God damn!
Jag fick inse att detta fick jag lov att släppa och försöka gå vidare i mitt liv. Min tröst är ju att sköljmedlet tog slut för honom och han har nog aldrig kommit över det riktigt.
Vi har aldrig skådat något liknande sköljmedel här i Sverige...
Men vi får se till det vi har och det finns väl några guldkorn på våra hyllor.


Ja, alla har vi våra laster.
Nu har jag gått ut offentligt med mina...
En gång när en viss kille klev in innanför dörren hemma hos mig (jag hade oxå tvättmaskin i lägenheten) så såg jag hur han drog in luft i lungorna och sedan så kollade han mig djupt i ögonen och sa:

-Åh va härligt, här doftar det Grumme!

Fattar ni... Han var min själsfrände! Han kände skillnaden mellan Via/Ariel/Grumme. Han ska jag gifta mig med tänkte jag men så insåg jag att då kommer jag inte få ha mina medel ifred så det är nog ingen bra lösning.
Men vi tvättade hela den natten i alla fall...


Nu ska jag sova och drömma om tvättmaskiner som centrifugerar...=)


Tack hej!

Ja, det är lördagkväll och jag längtar....

Jag drömmer om...
Ni vet hur det är när man är kär va? Det pirrar i hela kroppen och man kan inte tänka på nåt annat...
Jag har nog aldrig känt så här för någon tidigare...
Hoppas att det kan bli vi igen...=)


Jo men alla ni som varit olyckligt kär vet ju hur det känns, och därför ältar man gärna det oxå...
Jag säger det en gång till... Jag är kär i NY.
Det är snart ett år sen jag var och hälsade på Amerika-Pojken...
Har bara varit där en gång i denna underbara stad men jag föll... pladask för staden!!!
Jag tror fan att det var ömsesidigt... New York blev förälskad i Jessiqe oxå.
Jag vet att jag kommer att återvända en vacker dag!
Sen att min polare DJ WOOL åker dit om ca en månad är ju kul för honom, är ju bara fjärde gången på 18 månader som han flyger över till the big apple. Skoj för honom!!
Jag skulle nog kunna ligga med Krister Pettersson för att få följa med... Just ja, han är ju död.
Så då sket det sig oxå.
Nä, får nog stanna hemma ett tag till...

Nu ska jag snart sova och drömma om Amerika-Pojken som får flanera på Manhattan hela dagarna & hela nätterna.
Lyllos!! (sen att han jobbar 18 timmar om dagen, 6 dagar i veckan är ju en helt annan femma... Puss Jon!)



Tack hej!

Jo.
Bloggkris... Det är sant, man kan få det.
Nej då, inte jag inte!
Har inte skrivit en rad här på flera flera veckor. Men jag har skrivit massor i min dagbok ska ni veta.
Och den får ni INTE läsa...
Och det ska ni vara tacksamma för... annars hade era dagar sett mörka och deppiga ut.
Så tacka mig vetja!
Ja, har varit inne i en riktig tung period. Det är flera faktorer som spelar in men det ska jag inte gå in på här.
Så mycket plats finns det inte på "nätet". Så vi skippar det för den här gången och nu ska jag blogga mer i fortsättningen!

Min dag har varit rätt bra i alla fall, var ute på en långpromenad med vovven mitt på dagen. I det underbara vädret och då mår man ju genast lite bättre...=)

 

Det är vackert här hemma på byn, väldigt rogivande i alla fall!
Eftersom jag är "mitt mellan två jobb" som det så fint heter så försöker jag verkligen att ta vara på dessa dagar.

Och när det är pissväder ute så kan man ju alltid roa sig med en omgång av Monopol...


Förra söndagen var det dålig väder så då tog "Torres" och jag ett parti... Är typ 20 år sen jag spelade Monopol sist, så jag var lite rostig. Nackdelen med Monopol är ju att det tar typ två dygn att spela klart. När vi hade spelat i tre timmar så ringde min pappa och jag var tvungen att åka till honom och lämna bilen. Torres ville va kvar hemma och kolla på tv medans men jag tvingade pojk-stackarn ut i bilen och han fick lov att följa med... Jag menar, han kan ju fuska hur mycket som helst annars. Sno pengar från banken m.m
Problemet med mig är ju att jag tar det på blodigt allvar och det fick han erfara, en moster som blir som ett spel-monster!
Hur som helst så fick vi lov att avsluta spelet mitt i (efter 6 timmar) eftersom Torres skulle på bandy-möte och sen så hade han ju faktiskt skoldag dagen efter... Men man skulle kunna säga att det var jag som vann eftersom jag hade mest pengar, ägde tre stationer och hade precis köpt Norrmalmstorg! Kul med spel ju!

Ibland är det bra att ha en riktig vinnarskalle och ibland blir det ju bara löjligt...
Den dagen jag får egna barn så kanske jag ska lära mig att förlora lite snyggt och inte vråla YES när de hamnar på min gata i Monopol...=)

Idag säger jag grattis till pappa Skarsgård, det är Stellan idag!

Nu till den viktigaste punkten i denna blogg...

DAGENS SKÅDISHUNK ÄR:...............
  


Pitt, Brad Pitt... Jo jag tackar ja!


Nu ska jag sova och drömma om pittoreska män, go natt!

Tack hej!