Radar-singel...
I dag har jag varit ute på turné.
Var och lyssnade på Mia Törnbloms föreläsning.
Det var riktigt bra!
Hon är sådär härligt osvensk, det gillar jag.
När hon står på scenen så gestikulerar hon med hela kroppen och hon svär en hel del och hon babblar i sån rasande fart så ibland tror jag att hon behöver syrgas.
Jag tror att alla har en åsikt om henne, antingen gillar man henne eller så tycker man att hon är för mycket.
Lite som Gardell.
Hur som helst så var det underhållande och intressant att gå och lyssna på henne.
Hon myntade ett hysteriskt roligt namn på en desperat singel:
Radar-singel...
Hon hade varit ofrivilligt singel i åtta år och sen klev det in en apsnygg kille på hennes jobb och hon trodde absolut att det var den rätte, eftersom hon hade radarn ute...
Hon läste alla böcker om relationer och tände rökelse mm för att hitta den rätte.hihihihi!
Radar-singel... Den dagen jag blir sån så skjut mig för guds skull.
För några år sen så stod jag och Sickan på Banken och drack en drink och minglade lite.
Vi stod och snackade och spanade lite diskret... (trodde vi ja!)
Då klev vår käre vän Adama fram till oss och med ett brett flin och frågade om vi hade radarn ute...
Tydligen så höll vi på att vrida huvudet av oss för att vi checkade av utbudet i lokalen.
Men men det var massor av år sen...
Nu på kvällen har jag varit hängig som f-n...
Har vilat och känt mig febrig.
Vill INTE bli sjuk!!!
Nä, det är väl ingen som vill det tänker ni...
Jo, jag ville alltid vara sjuk när man skulle hålla nåt föredrag i skolan.
Men nu förtiden är det tvärtom, nu kan man mala på och snacka i flera timmar när man får chansen.
Då är det istället de som lyssnar som önskar att de blev sjuka... =)
Tack hej!
Var och lyssnade på Mia Törnbloms föreläsning.
Det var riktigt bra!
Hon är sådär härligt osvensk, det gillar jag.
När hon står på scenen så gestikulerar hon med hela kroppen och hon svär en hel del och hon babblar i sån rasande fart så ibland tror jag att hon behöver syrgas.
Jag tror att alla har en åsikt om henne, antingen gillar man henne eller så tycker man att hon är för mycket.
Lite som Gardell.
Hur som helst så var det underhållande och intressant att gå och lyssna på henne.
Hon myntade ett hysteriskt roligt namn på en desperat singel:
Radar-singel...
Hon hade varit ofrivilligt singel i åtta år och sen klev det in en apsnygg kille på hennes jobb och hon trodde absolut att det var den rätte, eftersom hon hade radarn ute...
Hon läste alla böcker om relationer och tände rökelse mm för att hitta den rätte.hihihihi!
Radar-singel... Den dagen jag blir sån så skjut mig för guds skull.
För några år sen så stod jag och Sickan på Banken och drack en drink och minglade lite.
Vi stod och snackade och spanade lite diskret... (trodde vi ja!)
Då klev vår käre vän Adama fram till oss och med ett brett flin och frågade om vi hade radarn ute...
Tydligen så höll vi på att vrida huvudet av oss för att vi checkade av utbudet i lokalen.
Men men det var massor av år sen...
Nu på kvällen har jag varit hängig som f-n...
Har vilat och känt mig febrig.
Vill INTE bli sjuk!!!
Nä, det är väl ingen som vill det tänker ni...
Jo, jag ville alltid vara sjuk när man skulle hålla nåt föredrag i skolan.
Men nu förtiden är det tvärtom, nu kan man mala på och snacka i flera timmar när man får chansen.
Då är det istället de som lyssnar som önskar att de blev sjuka... =)
Tack hej!
Ränderna går aldrig ur...
En lördagkväll...
Say no more.
Söndag-dag...
Ränderna går aldrig ur påpekade min vän Tomas...
Han om någon borde ju veta.
Söndag-kväll...
Amerika-pojken ringer och frågar vad som står på.
Det finns tydligen en tjallare på Hagagatan.
Over and out!
Say no more.
Söndag-dag...
Ränderna går aldrig ur påpekade min vän Tomas...
Han om någon borde ju veta.
Söndag-kväll...
Amerika-pojken ringer och frågar vad som står på.
Det finns tydligen en tjallare på Hagagatan.
Over and out!
Det gör ont att dela säng med mig!
Jo, det är så för tillfället att det gör ont att ligga i min säng.
Det smärtar en hel del...
Som Lena Ph skulle ha sagt:
-Det Gör Ont: ont det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten, men inget på dan, du vet att det gör ont, det gör ont men....
Här är anledningen att det gör så jävla ont...
Jag har en spikmatta i min säng...
Helt frivilligt, jag vet. Så sluta gnäll då.
Vovven slipper dock ligga på denna ska jag tillägga annars blir jag väl anmäld för djurplågeri oxå.
Jag blev rekommenderad att prova denna pga att jag har enormt svårt att sova om nätterna nu för tiden.
So what the hell, tänkte jag och la mig... Och satan vad ont det gjorde!
Men efter ett tag så domnar man av och tro det eller ej men då är den rätt skön att ligga på.
Ja, så jag har ingen karl i min säng utan en spikmatta.
Man tar det man får...
Och jo, jag har sovit lite lite bättre på nätterna men det kan oxå vara så att jag är avsvimmad.
I dag har jag varit på Kulturlunch på teatern med Sickan.
Hängt med kultureliten skulle man kunna säga... Hehehehe (Bara för att citera en annan person som var där).
Hur som helst så skulle jag ha gått med en annan god vän men han fick förhinder så Sickan skippade tvättstugan och gled in på en räkmacka på reservplats. Det var riktigt nice, god soppa och bra teater.
På vägen hem så stannade jag hos goda vänner och hälsade på, det blev fika och sedan så stannade jag och käkade med dem. En riktigt skön fredag!
Kom hem sent på kvällen och då tog jag och vovven en långpromenad.
Jag är extremt mörkrädd så jag ringde pappa och sa till honom att jag skulle ut och jag sa att om jag inte ringt tillbaka om 1½ timme så är jag kidnappad...
Inte för att jag vet vad pappa ska göra då men i alla fall.
Härom kvällen när jag gick sent så ringde jag till honom och sa till att jag gick på promenad.
Då testade jag pappa lite och struntade i att ringa upp när jag kom hem...
Han ringde aldrig nån gång och kollade att jag kommit hem tryggt så till slut ringde jag upp honom, skitsur.
-Varför har du inte ringt och kollat att jag kommit hem för????
Varav pappa gäspar och säger lite nonchalant...:
-Jamen vadå, det blev ju mitt i sporten och jag har ju ändå inte kunnat gjort nå om du redan låg i nån bagagelucka...
Så det var den hjälpen det!
Nu har jag satt mig ner i soffan och ska dricka en kopp te och stereon ljuder av Sting.
Kan inte avrunda kvällen bättre än så...
Ja, det skulle va ett glas rött då men det får bli en annan kväll.
Nu ska jag sova och drömma att Snygg-Gunvald Larsson kommer och räddar mig om jag blir kidnappad...
Mums-filli-babba...!
Tack hej!
Det smärtar en hel del...
Som Lena Ph skulle ha sagt:
-Det Gör Ont: ont det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten, men inget på dan, du vet att det gör ont, det gör ont men....
Här är anledningen att det gör så jävla ont...
Jag har en spikmatta i min säng...
Helt frivilligt, jag vet. Så sluta gnäll då.
Vovven slipper dock ligga på denna ska jag tillägga annars blir jag väl anmäld för djurplågeri oxå.
Jag blev rekommenderad att prova denna pga att jag har enormt svårt att sova om nätterna nu för tiden.
So what the hell, tänkte jag och la mig... Och satan vad ont det gjorde!
Men efter ett tag så domnar man av och tro det eller ej men då är den rätt skön att ligga på.
Ja, så jag har ingen karl i min säng utan en spikmatta.
Man tar det man får...
Och jo, jag har sovit lite lite bättre på nätterna men det kan oxå vara så att jag är avsvimmad.
I dag har jag varit på Kulturlunch på teatern med Sickan.
Hängt med kultureliten skulle man kunna säga... Hehehehe (Bara för att citera en annan person som var där).
Hur som helst så skulle jag ha gått med en annan god vän men han fick förhinder så Sickan skippade tvättstugan och gled in på en räkmacka på reservplats. Det var riktigt nice, god soppa och bra teater.
På vägen hem så stannade jag hos goda vänner och hälsade på, det blev fika och sedan så stannade jag och käkade med dem. En riktigt skön fredag!
Kom hem sent på kvällen och då tog jag och vovven en långpromenad.
Jag är extremt mörkrädd så jag ringde pappa och sa till honom att jag skulle ut och jag sa att om jag inte ringt tillbaka om 1½ timme så är jag kidnappad...
Inte för att jag vet vad pappa ska göra då men i alla fall.
Härom kvällen när jag gick sent så ringde jag till honom och sa till att jag gick på promenad.
Då testade jag pappa lite och struntade i att ringa upp när jag kom hem...
Han ringde aldrig nån gång och kollade att jag kommit hem tryggt så till slut ringde jag upp honom, skitsur.
-Varför har du inte ringt och kollat att jag kommit hem för????
Varav pappa gäspar och säger lite nonchalant...:
-Jamen vadå, det blev ju mitt i sporten och jag har ju ändå inte kunnat gjort nå om du redan låg i nån bagagelucka...
Så det var den hjälpen det!
Nu har jag satt mig ner i soffan och ska dricka en kopp te och stereon ljuder av Sting.
Kan inte avrunda kvällen bättre än så...
Ja, det skulle va ett glas rött då men det får bli en annan kväll.
Nu ska jag sova och drömma att Snygg-Gunvald Larsson kommer och räddar mig om jag blir kidnappad...
Mums-filli-babba...!
Tack hej!
Helvetesfärden med 63:an...
Hade en bra helg.
Vi kan ju börja med den...
I lördags så var det fantastiskt väder så jag & Einnej tog en skön promenad i solen.
Vi hann med en del skvaller under powerwalken så den blev riktigt givande, det är riktig vänskap det! =)
Sen på eftermiddagen så var jag och pappa till kyrkogården och tände ljus för mamma, Tobbe, morfar & farfar.
Det är otroligt vackert på kyrkogården en sån här helg... Alla dessa ljus.
Senare på kvällen så fick jag besök av Aras & A.K...
Vi hade dålig karaktär och drack en massa vin men som vanligt så hade vi hur trevligt & mysigt som helst.
Till en början så var kvällens samtalsämnen väldigt djupa och allvarliga, vi pratade och vi grät en skvätt.
Sedan slog det över till en hel del gamla minnen och relationer, då blev det en massa skratt och galna anekdoter.
Ju senare det blev desto mer "under bältet" samtalsämnen blev det.
Stundtals så tjöt vi av skratt...
När dessutom A.K visade bild på ett EX på nätet så tror jag fan att vi garvade så att taket lyfte här i kåken.
Jag säger tack till A.K att hon bjöd oss på den, det kan inte ha varit lätt alltså.
Tror ni att jag kom ihåg att ta några kort på tjejerna denna trevliga afton.
NÄ!
Vi drack vin (& lite sprit på slutet) i sex timmar så jag hade inte tid att ta kort men sent om sider så när flickorna skulle gå hem så kom jag på det... Så här kommer bilden från vår kväll:
Ja, det blir inte bättre än så... Fotografen var lika suddig som bilden vid det här laget.
Ok, nu till dagens rubrik... Helvetesfärden med 63:an.
Jag sover lite kasst nu för tiden och idag när jag käkade lunch med en god vän så sa jag att jag aldrig kan somna när jag åker buss. Jag önskade att jag kunde det så att jag fick lite vila men tyvärr, jag är klarvaken när jag åker buss.
När jag en stund senare hoppar på bussen hem mot metropol-byn så händer det som aldrig händer annars jag faller i dvala. Lyssnar på ipoden och drömmer mig bort (kanske att jag är i NY och hälsar på Amerika-pojken, skitsamma).
Jag vaknar upp efter en stund och för en sekund så flinar jag belåtet för mig själv...
Mycket belåtet och tillfredställt flin vill jag lova.
MEN...
När min blick letar sig ut genom fönstret för att lokalisera mig så känner jag en iskall känsla i hela kroppen och mitt självbelåtna flin är utbytt mot ett mer panikartat & ett stort nej formas på mina läppar.
Allt raserades på ett ögonblick.
Jo, jag har tagit fel buss från stan och befinner mig X antal mil från min metropol-by.
Japp.
Jag tar mig fram till en kvinna som sitter i bussen, det är för övrigt bara hon & jag på denna helvetesfärd.
Informationen som hon ger mig är det sista jag vill höra...
Vi är på väg rakt ut i ingenmansland.
Varav kvinnan hoppar av mitt ute i ödeskogen & mörkret.
Jag ringer en livlina, pappa.
Han svarar inte.
Ringer livlina nummer två, min massör.
Jag tar mig fram till the driver av bussen och han gapskrattar åt mig när jag stammar fram att jag är på fel buss.
Precis då möter vi en annan buss därute i bushen och då stoppar min driver den andra bussen och öppnar rutan och säger så här till den andra drivern...:
-Kan du ta hand om den här tjejen, hon är helt vilse...
Jo, det var jag ju oxå men snacka om att jag kände mig helt lost in space.
Så jag fick hoppa in i en ny öde-buss och åka tillbaka till bebyggelsen igen.
Där stod min livlina massören och väntade på mig.
Massören släppte mig inte ur sikte och skjutsade hem mig ända fram till ytterdörren.
Tack!
När jag kom hem så tog jag med vovven på en långpromenad.
Tror ni att det var skönt?
Nej för det var otäckt mörkt ute och halt som fan.
Jag höll på att ramla hundra gånger.
Jag kände mig som Lulu Carter i stjärnor på is.
D.v.s värdelös!
Nu ska jag sova och drömma om trevligare bussfärder.
Som för ca 1000 år sen när det fanns en hunkig buss-chaufför i hela Dalarna, då var man 16-vårar och önskade alltid att det skulle inträffa sånt som hände mig idag. Om ni förstår va jag menar...
Tack hej!
Vi kan ju börja med den...
I lördags så var det fantastiskt väder så jag & Einnej tog en skön promenad i solen.
Vi hann med en del skvaller under powerwalken så den blev riktigt givande, det är riktig vänskap det! =)
Sen på eftermiddagen så var jag och pappa till kyrkogården och tände ljus för mamma, Tobbe, morfar & farfar.
Det är otroligt vackert på kyrkogården en sån här helg... Alla dessa ljus.
Senare på kvällen så fick jag besök av Aras & A.K...
Vi hade dålig karaktär och drack en massa vin men som vanligt så hade vi hur trevligt & mysigt som helst.
Till en början så var kvällens samtalsämnen väldigt djupa och allvarliga, vi pratade och vi grät en skvätt.
Sedan slog det över till en hel del gamla minnen och relationer, då blev det en massa skratt och galna anekdoter.
Ju senare det blev desto mer "under bältet" samtalsämnen blev det.
Stundtals så tjöt vi av skratt...
När dessutom A.K visade bild på ett EX på nätet så tror jag fan att vi garvade så att taket lyfte här i kåken.
Jag säger tack till A.K att hon bjöd oss på den, det kan inte ha varit lätt alltså.
Tror ni att jag kom ihåg att ta några kort på tjejerna denna trevliga afton.
NÄ!
Vi drack vin (& lite sprit på slutet) i sex timmar så jag hade inte tid att ta kort men sent om sider så när flickorna skulle gå hem så kom jag på det... Så här kommer bilden från vår kväll:
Ja, det blir inte bättre än så... Fotografen var lika suddig som bilden vid det här laget.
Ok, nu till dagens rubrik... Helvetesfärden med 63:an.
Jag sover lite kasst nu för tiden och idag när jag käkade lunch med en god vän så sa jag att jag aldrig kan somna när jag åker buss. Jag önskade att jag kunde det så att jag fick lite vila men tyvärr, jag är klarvaken när jag åker buss.
När jag en stund senare hoppar på bussen hem mot metropol-byn så händer det som aldrig händer annars jag faller i dvala. Lyssnar på ipoden och drömmer mig bort (kanske att jag är i NY och hälsar på Amerika-pojken, skitsamma).
Jag vaknar upp efter en stund och för en sekund så flinar jag belåtet för mig själv...
Mycket belåtet och tillfredställt flin vill jag lova.
MEN...
När min blick letar sig ut genom fönstret för att lokalisera mig så känner jag en iskall känsla i hela kroppen och mitt självbelåtna flin är utbytt mot ett mer panikartat & ett stort nej formas på mina läppar.
Allt raserades på ett ögonblick.
Jo, jag har tagit fel buss från stan och befinner mig X antal mil från min metropol-by.
Japp.
Jag tar mig fram till en kvinna som sitter i bussen, det är för övrigt bara hon & jag på denna helvetesfärd.
Informationen som hon ger mig är det sista jag vill höra...
Vi är på väg rakt ut i ingenmansland.
Varav kvinnan hoppar av mitt ute i ödeskogen & mörkret.
Jag ringer en livlina, pappa.
Han svarar inte.
Ringer livlina nummer två, min massör.
Jag tar mig fram till the driver av bussen och han gapskrattar åt mig när jag stammar fram att jag är på fel buss.
Precis då möter vi en annan buss därute i bushen och då stoppar min driver den andra bussen och öppnar rutan och säger så här till den andra drivern...:
-Kan du ta hand om den här tjejen, hon är helt vilse...
Jo, det var jag ju oxå men snacka om att jag kände mig helt lost in space.
Så jag fick hoppa in i en ny öde-buss och åka tillbaka till bebyggelsen igen.
Där stod min livlina massören och väntade på mig.
Massören släppte mig inte ur sikte och skjutsade hem mig ända fram till ytterdörren.
Tack!
När jag kom hem så tog jag med vovven på en långpromenad.
Tror ni att det var skönt?
Nej för det var otäckt mörkt ute och halt som fan.
Jag höll på att ramla hundra gånger.
Jag kände mig som Lulu Carter i stjärnor på is.
D.v.s värdelös!
Nu ska jag sova och drömma om trevligare bussfärder.
Som för ca 1000 år sen när det fanns en hunkig buss-chaufför i hela Dalarna, då var man 16-vårar och önskade alltid att det skulle inträffa sånt som hände mig idag. Om ni förstår va jag menar...
Tack hej!
